Premiär = över Tillstånd = Vakum
Premiären på Intiman är avklarad. Det var fantastiskt och gripande. Mängder av släkt och vänner. Jämtlandsflaggorna vajade. Gråten pockade på i halsen. Jag fick bita mig i kinden för att kunna genomföra en del av numren. Ibland var stämningen så tät att man kunde ta på den. Jag fick en sjuk idé : Tänk om man kunde buteljera stämningen och sälja som Må-gott-medicin.
Efter premiären var det fest på Wallmans salonger. Jag var helt slut och grymt hungrig, så jag fick ett och annat utbrott mot nån stackare som var helt oskyldig. Men känslorna i kombination med trötthet gör att det blir ett inre kaos som man inte kan hantera. Till slut kom jag i balans och kvällen blev helbra. Den slutade ute hos Rafael.
Dagen efter var hela gänget som äppelskruttar och vi tillbringade dagen med att bli synkade av Strix och att tömma Intiman på rekvisita. Tack till Lasse Forslund som tog sig tid att komma med en släpvagn som vi kunde lasta i.
På kvällen unnade vi oss en gemensam middag tillsamans med Micke Solfors och Anna Carlsson på en italiensk restaurang i gamla stan. Sarah Dawn Finer, denna trevliga tjej, kom och gjorde oss sällskap.
Torsdagen blev hemresedag. Mr Cassy och jag tog en promenad runt de kvarter där han hade jobbat på 60 och 70-talet. Innan avfärd, stort hej-och kramkalas med alla Strix:arna. Tack Maria, Lovan, Tove, Böj, Jocke, Mia, Sebastian, Melissa, Olle, Peter, Charlotte, Marcus, Mikael. Ni har varit hänsynsfulla och diskreta och underbara. Jag däremot har varit svårmodig ibland. Hoppas ni har haft överseende med det.
Robert Ashberg kom ut till hotellet och tackade oss.
Hemresa till Hammarstrand, Mittnytt mötte oss på Midlanda. Bussresa som avslutades med ett mottagande i Hammarstrand som var helt fantastiskt. Ettusen marshaller från korsningen ner till Centrum där ett hundratal fantastiska bybor samlats för att ta emot oss. En specialskriven sång sjöngs.
Nu ska jag försöka svälja allt detta och återgå till ett normalt liv i några månader. Resultatet blir att krocken mellan uppmärksamhet, stenhårda repetitioner och normalt liv blir ett känslomässigt vakum. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom går över. Jag kommer att inse att det här har varit en helt fantastisk resa som ännu inte är slut, men som har tagit en paus. Tack alla mina fantastiska Allt för byn-kamrater. Ni är bäst.
Efter premiären var det fest på Wallmans salonger. Jag var helt slut och grymt hungrig, så jag fick ett och annat utbrott mot nån stackare som var helt oskyldig. Men känslorna i kombination med trötthet gör att det blir ett inre kaos som man inte kan hantera. Till slut kom jag i balans och kvällen blev helbra. Den slutade ute hos Rafael.
Dagen efter var hela gänget som äppelskruttar och vi tillbringade dagen med att bli synkade av Strix och att tömma Intiman på rekvisita. Tack till Lasse Forslund som tog sig tid att komma med en släpvagn som vi kunde lasta i.
På kvällen unnade vi oss en gemensam middag tillsamans med Micke Solfors och Anna Carlsson på en italiensk restaurang i gamla stan. Sarah Dawn Finer, denna trevliga tjej, kom och gjorde oss sällskap.
Torsdagen blev hemresedag. Mr Cassy och jag tog en promenad runt de kvarter där han hade jobbat på 60 och 70-talet. Innan avfärd, stort hej-och kramkalas med alla Strix:arna. Tack Maria, Lovan, Tove, Böj, Jocke, Mia, Sebastian, Melissa, Olle, Peter, Charlotte, Marcus, Mikael. Ni har varit hänsynsfulla och diskreta och underbara. Jag däremot har varit svårmodig ibland. Hoppas ni har haft överseende med det.
Robert Ashberg kom ut till hotellet och tackade oss.
Hemresa till Hammarstrand, Mittnytt mötte oss på Midlanda. Bussresa som avslutades med ett mottagande i Hammarstrand som var helt fantastiskt. Ettusen marshaller från korsningen ner till Centrum där ett hundratal fantastiska bybor samlats för att ta emot oss. En specialskriven sång sjöngs.
Nu ska jag försöka svälja allt detta och återgå till ett normalt liv i några månader. Resultatet blir att krocken mellan uppmärksamhet, stenhårda repetitioner och normalt liv blir ett känslomässigt vakum. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom går över. Jag kommer att inse att det här har varit en helt fantastisk resa som ännu inte är slut, men som har tagit en paus. Tack alla mina fantastiska Allt för byn-kamrater. Ni är bäst.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja en bra affärs idé, att sälja må bra burkar.
Ni va bäst på intiman, /dotra
Postat av: charlotte
Tack själv Bosse! Det har varit fantastiskt att få lära känna er alla! Alla vi på Strix som jobbar med programmet känner ett stort tomrum nu.
Men vi ses igen, i januari, bara som vänner. Det ser vi fram emot!
Stora kramar Charlotte
Trackback
